Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag skrev ju igår om min irritation och hur irriterad jag var under sista del-etappen igår och det var nog för att jag innerst inne kände på mig att min kropp gjorde motstånd mot att fortsätta och med kroppen handlade det i det här fallet om mina fötter. Eller kanske snarast min vänsterfot som är den som värst drabbats av skavsår. Efter middagen igår så gick jag upp på rummet för att lägga om mina skavsår, i samband med det så insåg jag att jag nog faktiskt aldrig skulle kunna nå Santiago de Compostela till fots med de förutsättningar mina fötter givit mig. Det tog lång tid innan jag lyckades somna den kvällen, mycket tack vare att man givetvis känner sig besviken på sig själv och sin egen prestation såväl som det faktum att jag nu lämnar Patrik att ta sig själv till fots efter leden.

Jag hade givetvis själv helst velat slutföra Vandringen, men då jag inte kan det så har jag tagit beslutet att ändå följa den planerade vägen som är kvar, till Pontevedra, Caldas de Reis, Padrón och slutligen Santiago de Compostela. Väl framme i städerna kommer jag att återse Patrik som fortsätter själv via Pilgrimsleden till våra planerade övernattningar. Sedan hade vi ändå planerat en tvådagars vistelse i Santiago såväl som att ta bussen tillbaka till Porto för flyg hem till Sverige via Lissabon.

Just nu sitter jag i Pontevedra dit jag tagit mig för egen maskin och enbart genom att kommunicera med min skolspanska. Dagen började med att vi åt gemensam frukost innan det var dags för Patriks avfärd. Vi besökte det lokala Apoteket för lite kompletterande inköp. Efter det vände vi åter mot hotellet och jag tog avsked av Patrik som satte fart mot Pontevedra. Jag gick upp på mitt rum och packade ihop min väska – för oavsett om jag inte vandrar leden så ska ju väskan på ett antal kilon med hela vägen. Jag vandrade själv ner i staden och uppsökte banken såväl som en lokal matbutik för att förse mig med mer vatten såväl som att fråga efter vägen mot busstationen eller iaf. till närmaste taxi.

Jag fick beskrivet för mig hur jag skulle ta mig ner till busshållplatsen, men när jag hittade den så fanns inga tider för avgångar angivna. Jag såg mig omkring och fick syn på en skylt märkt ”Taxis” på andra sidan vägen och såg till att ta mig dit. Problemet var bara att bredvid stolpen hängde det bara en telefon man kunde använda för att beställa en Taxi – vad skulle jag då göra?

Tur nog kom en taxi precis åkande, jag viftade in honom och frågade sedan om pris för att köra mig till Pontevedra. Under de 20 minuterna av bilturen frågade han mycket och vi pratade en hel del på spanska. Tack och lov för det lexikon jag hade med mig i min iPhone, det blev väl utnyttjat när jag ville beskriva eller fråga något. Vi han med att prata om var jag kom från, vad jag arbetade med, om det var stor skillnad mellan temperatur under vinter och sommar i Sverige etc. Inom kort körde han in i Pontevedra och släppte av mig vid hotellet.

Så snart jag stängt taxibilens dörr insåg jag att likväl som den planerade resan hade tagit slut hade en ny resa börjat för mig och det känns både spännande och utmanande att fortsätta själv – även om jag givetvis helst hade följt med Patrik efter leden.

Man kan väl i all enkelhet konstatera att det inte alltid blir riktigt som man tänkt sig här i livet – men att det likväl kan vara en möjlighet eller ett tillfälle att få upptäcka nya sidor hos sig själv, såväl som sina styrkor och svagheter. Jag ska i alla fall ta vara på tillfället och jag tror att det är det som min Pilgrimsvandring främst kommer handla om och det jag kommer att bära med mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s