Padrón

Vaknade i morse upp i en sömndrucken by. Caldas de Reis har bara 10.000 inneånare jämfört med de 70.000 innevånare som Pontevedra (där vi övernattade igår). Trots sin storlek har byn flera spa-anläggningar och det är tack vare att byn har sina varma källor som använts sedan romartiden. Naturligt finns det vatten i källorna som är ca 40 grader varmt. Jag prövade en av dessa källor mitt i staden (se bilden) och det var verkligen varmt! Med tiden kom även lokala bybor förbi och passade på att tvätta händer eller fötter på väg till sina arbeten.

20110810-050124.jpg

20110810-050203.jpg

20110810-050235.jpg

Så hoppade jag på bussen norrut och hade tänkt till i förväg – jag hade cachat kartan i min iPad natten innan så att jag kunde följa med ungefär var jag befann mig efter hur kartbilden överrensstämde med verkligheten.

20110810-050524.jpg

Anlände så slutligen busstationen i Padron och insåg att det skulle bli en promenad genom staden för att nå hotellet. 40 minuter senare checkade jag in på hotellet där vi ska bo inatt som låg precis bredvid Padróns tågstation. Tänkte försöka ta tåget till Santiago i morgon då jag alltid gillat att åka tåg! Det är dessutom en tågresa på blyga 25 minuter.

20110810-050758.jpg

Till sist satte jag mig på ett café i närheten av hotellet för att vänta in Patrik. Utanför satt ägarna till hotellet och restaurangen och de hade rätt så livliga diskussioner om det mesta. En pojke i 14-årsåldern anslöt också efter ett tag som verkade höra till familjen på något sätt och när det bara var han kvar så kom han fram och satte sig vid mitt bord. Jag förstod på honom och vad han sa att han haft en rätt så stökig uppväxt, att de flyttat runt väldigt mycket, att han gillade rap-musik såväl som att pierca-sig. Tyvärr så pratade han (som vanligt) ingen engelska och jag förstod bara bråkdelar av hans snabba spanska – efter ett tag började han dock fråga en hel del frågor om mig såväl som om min telefon… Han hade givetvis fått syn på den när jag hade svarat på ett SMS från Patrik. Kände gradvis i ryggmärgen att något inte var riktigt rätt, varken med själva samtalet eller med hans beteende. Jag sa helt enkelt att det var dags att gå till min kompis och sedan lämnade jag honom. Han frågade också om jag hade €2 till övers… Då jag faktiskt hade det i fickan så såg jag till att han fick det och sedan lämnade jag bordet. Konstigt nog var det enda gången under hela resan som jag känt någon typ av obehagskänsla. Konstigt det där med intuitionen och hur den ibland ser till att man gör vissa val med ”maggropskänslan”.

I morgon är det hur som helst dags att nå det riktiga slutmålet – ”Santiago de Compostella”. Vi stannar två nätter där för att hinna med att se staden på fredagen såväl som pilgrimsmässan vi ska delta på (också på Fredag). Lördag vänder vi tillbaka mot Portugal och sedan mot Sverige tidigt på söndag morgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s