Gott nytt 2017!

Så var det dags att ”vända blad” igen och se fram emot ett nytt år med nya utmaningar och händelser. Förra året innehöll en hel del positivt, särskilt då jag lyckades med mitt viktmål och kom igång med min träning på allvar. Först med skidorna (efter en sisådär 15 års uppehåll) där jag krönte det hela med att åka ”Dundret Runt – 30km” och sedan såg jag till att börja springa. Först träning inför Luleå Stadsmara (där jag genomförde ett 7km terränglopp) följt av 15km på Lidingöloppet. Hösten fortsatte även med löpning med arbetskollegorna och med Run Accademy som var riktigt skoj – fick dock lite känning i min hälsena, så november och december har blivit lite av vilomånader i träningssammanhang.Jag har redan en hel del fysiska aktiviteter inbokade för 2017 – Halvvasan, Stockholm Tunnel run samt även en lös idé om att köra halva Vätternrundan och halva Vansbrosimmet för att göra en ”Svensk Halvklassiker” då jag nu ändå kommit igång med Lidingöloppet och är anmäld till Halvvasan.

En av höjdpunkterna under 2016 var också min resa till San Fransisco och ”Atlassian Summit” som var riktigt bra. Ska nu bara försöka hinna med att redigera klart bilderna från resan… 😉

Om en dryg månad är det premiär på vår Revy med namnet: ”Nalta Skovalottom” så under starten av året kommer nog min fritid förutom jobb och träning mest bestå av texttragglande och repetitioner.

Jag brukar ju inte vara den som avger nyårslöften, men i år ska jag på allvar iaf försöka:

  • Uppnå viktmål #2
  • Slutföra halvklassikern
  • Fota mycket mer
  • Blogga mer (särskilt om Kaffe)
  • Bli mer stabil i mitt golfspelande
  • Försöka resa ännu mer om jag kan

Jag får nog om ett år följa upp detta med ett blogginlägg och se hur utfallet blev – känns just nu iaf som att det har chans att bli ett riktigt bra och aktivt 2017, imorgon drar årets första arbetsvecka igång!

Släktspår i Forsed av visman och blodstillare

Sista helgen på semestern passade vi på att besöka Forseds byagård (strax Nordost om Kramfors) för att se på några bevarade föremål från ”Nils Erik Ellingsson-Tjärnström” (farfars pappas halvbror) som en bit därifrån verkade som visman och blodstillare!

Det var ju extra intressant för mig som skeptiker att upptäcka att det finns blodstillare och vismän i släkten.

Se artiklarna nedan dels om bygdegården men även såklart om Ellingsson-Tjärnström.

Tjärnström-Ellingsson-1
Ovärdelig samling arkiveras
Tjärnström-Ellingsson-2
Ellingsson-Tjänström – den siste vismannen

Vi vandrade på eftermiddagen runt i bygdegårdens museum och fick bland annat se Ellingsson-Tjärnströms kniv och dricksglas (som nämns i artikeln ovan) såväl som ett porträtt av densamme med tillhörande koppningsverktyg och andra don avsedda för åderlåtning.

Det blev en rolig dag och det var såklart extra kul att en del av Ellingsson-Tjärnströms redskap fortfarande finns bevarade för eftervärlden.

Och för mig så blev det ju även ett bra tillfälle att få öva på bildtagning i mörka utrymmen!

-34 men ändå varmt!

20120204-215939.jpg

Vi trotsade kylan (-34 grader tidigare idag) och begav oss som vanligt till Coop Arena för att ikväll se matchen mellan Linköping och Luleå. Det blev en tät match där Luleå vände och till slut vann i full tid.

Tre poäng till Luleå vilket gör det lite extra varmt här uppe när de nu gick upp i serieledning vilket åtminstone räcker till efter landslagsuppehållet.

Bara att njuta!!

I’ll make him an offer he can’t refuse…

Så har då äntligen gudsonen kommit till världen!, nåja egentligen kom han till världen redan för två dagar sedan (och en hel vecka för tidigt) – men jag tänkte att jag skulle skriva inlägget när det fanns någon tillgänglig bild och då NLL nu faktiskt lagt upp honom på webben så kan man ju helt enkelt inte låta bli!

Välkommen till världen – http://www.nll.se/webb/Opererande-specialiteter/Kvinnosjukvard-Sunderbyn-/Webbisar/visawebbis/?w=2114

Book Book för iPhone

Innan jag åkte iväg till Spanien passade jag på att sambeställa ett iPhone-fodral med namnet ”Book Book” till min telefon som hade kommit under tiden jag var borta. Måste säga att det känns smått genialt samtidigt som det känns fantastiskt gediget i kvalitet. Kolla på filmen nedan så ser du vad jag pratar om:

Du kan också läsa mer om Book Book på följande sida: http://twelvesouth.com/products/bookbook_iphone

Vägen hem

Då vi missade bussen med en timma på vägen från Porto till Tui (tack vare tidsskillnaden) tänkte vi att nu skulle vi verkligen vara ute i god tid och såg därför till att hotellet beställde en taxi som tog oss direkt till busstationen tidigt på lördag morgon. När vi väl var där så passade vi på att fråga oss fram såväl som att orientera var bussen skulle avgå från.

Vi fortsatte med en bra nypa galghumor om hur vi säkert även denna gång skulle ha missat något och att det skulle krisa ihop sig så där i sista ögonblicket. På hemsidan där vi köpte biljetterna (på en spansk buss-sida btw) så fick vi två kopior av samma bekräftelse per person. På det första av dessa stod det skrivet på engelska att denna skulle lämnas till busschauffören. Det andra pappret gällde som vårt eget kvittot och det stod också att den kunde inte användas som färdhandling. Då vi bara behövde färdhandlingen skrev vi helt enkelt bara ut det första pappret (det som skulle lämnas till chauffören). Bussen körde in till perrongen och vi skulle precis kliva på, plötsligt hindrade busschauffören mig när jag skulle kliva på – han kunde givetvis ingen engelska, men jag kunde uttyda något om att han pratade om två papper och inte om ”ett” papper som jag räckte fram till honom. En vänlig yngre tjej kom fram till oss och översatte: ”Vi behöver bägge pappren för att få åka med bussen”. Det vi skämtat om hela morgonen hade precis slagit in. Kvickare än ögat lastade vi ur bagaget ur bussen och sprang upp genom bussterminalen och sedan trängde vi oss förbi en kö på ungefär 20-30 personer och frågade mannen i bussbolagets kassa om han vänligen kunde göra en kopia på pappren. Inom 5 minuter hade varsin kopia som vi flämtandes sedan kunde överräcka till busschauffören som då släppte in oss i bussen. Vi han precis sätta oss ner på varsitt säte och inom 5-10 minuter rullade så bussen ut från perrongen och vi var då verkligen superglada att vi verkligen hade kommit med.

Med full fart styrde bussen mot Portugal och flygplatsen i Porto vilken var vår slutstation. Bussen gick genom eller förbi de flesta av de orter vi passerat på vägen mot Santiago. Ett par timmar senare var vi tillbaka i Porto. Vi passade på att kontrollera avgångstiden för vårt flyg på flygplatsens informationstavlor. Då vi hade ett par timmar (9-10h) innan flyget skulle avgå så passade vi på att ta metron in till Porto igen då vi under första dagen hade observerat att de verkade ha en linbana i staden och tänkte att vi lika gärna kunde passa på att åka den och sedan njuta av solen på något café inne i staden innan flyget skulle gå.

Ett byte senare söderöver i Portos metro åkte vi över bron ”Ponte dom Luís I” ano 1886 (bilden ovan). Precis efter bron stannade vi på stationen och gick närmre fram mot bron och mot linbanan.

Vi hoppade in i en egen vagn som såg till att så småningom automatiskt stänga igen dörrarna när vagnen väl var på väg ut i luften. Vagnen transporterade oss ner till de mer historiska kvarteren i Porto som ligger vackert insprängda längs floden Douro. På videon nedan ser du exempel på den fantastiska utsikten linbanan gav oss över staden:

Väl nere strövade vi omkring i hamnområdet och hamnade till sist på ett trevigt litet café. Vi hörde i bakgrunden ljudet av trummor som växte sig starkare och starkare. Plötsligt så kom en massa manniskor paraderandes med stora trummor och cymbaler. Vi blev lite osäkra om det var något lokalt fotbollslag eller något annat som låg bakom allt trummande. Efter de passerat följde en hel kavalkad av trumgrupper. Det var maximalt 3-4 minuters mellanrum mellan alla förbipasserande trumgrupper under de 1-2 timmar vi satt vid kaféet – så vi fick höra en hel del trummande under eftermiddagen.

Innan vi gick var vi bara tvungna att fråga kyparen vad som var anledningen till trummandet. Det visade sig att Portugal (eller iaf Porto) firade ”Trummans dag” och det var helt enkelt bara att trumma på så bra man kunde under den dagen. Efter cafét följde vi trummornas väg tillbaka till den nedre linbanestationen och hoppade på en korg i motsatt riktning upp till toppen. Så småningom kunde vi sätta oss på metron igen för vidare färd tillbaka till flygplatsen. Dimman bredde nu ut sig över flygplatsen och en del flyg började halta i tidtabellen, vi blev lite fundersamma på hur vi skulle drabbas då vårt flyg var ett av de sista som skulle lämna flygplatsen för kvällen. Vi satte oss hur som helst ner vid Gate 6 och väntade.

Så småningom lättade dimman och vårt flyg kunde avgå i rätt tid. Flyget gick till Lissabon där vi sedan skulle behöva vänta över natten till dess att vår anslutning till Stockholm avgick (09:30). Vi kom precis lagom till att hinna med att beställa maten på McDonalds innan de stängde kl. 23, med andra ord hade vi ungefär 10 timmar till att slå ihjäl på flygplatsen under natten.

Natten fördrevs med chackspelande, tv-tittande, iPad-spelande, diskuterande såväl som en och annan kortare sömntur. Så småningom visade kl. 08:20 och det var äntligen dags för boarding. Vi flög en helt ny Boeing 737 bekvämt till Stockholm där jag sedan skiljde mig från Patrik för vidare färd norrut. Jag fick vänta ett par timmar på Arlanda innan jag lite tröttsamt kunde checka in på Norwegian:s flight till Luleå. Det som dock var positivt var att denna flygning hade WiFi-tillgång och jag kunde då också använda iPad:en för att i princip slå ihjäl hela tiden på flyget. Internet på planet fungerade ypperligt – detta är absolut framtiden för flyget och bekvämt för alla oss passagerare!

Ungefär ett och ett halvt dygn senare hämtade Elin och Andreas upp mig på Luleå Airport och tur nog hade jag sett till att ta ledigt dagen därpå för att jag skulle få möjlighet att sova ikapp mig. Man kan väl lungt sagt säga att det inte var några större problem att lyckas somna ett par timmar senare den kvällen.

Nu hade jag äntligen efter en fantastiskt rolig och intressant resa nått slutmålet och jag måste säga att hur roligt det än är att vara ute och resa så är det samtidigt fantastiskt skönt när man äntligen kommer hem.

Porto igen

Sitter precis pa Portos flygplats och vantar pa avgang mot Lissabon. Avsaknaden av Svenska tecken beror pa att jag anvander en offentlig terminal for att kunna surfa. Planet avgar om tre timmar och det verkar tyvarr dessutom som att det ar ordentligt med dimma pa G.

Äntligen framme!

Kl 11:05 satte jag mig på snabbtåget och påbörjade den sista del-etappen på väg mot Santiago de Compostela. Det tog totalt 19 minuter och resan kostade €2,6. Vi åkte mest genom skog och åkermark, men så några minuter innan vi anlände stationen började man plötsligt se fler hus såväl som större vägar och allt det där som hör en liten större stad till. Tåget bromsade så till, dörrarna öppnades och jag var framme. Inte direkt till fots, men dock var jag äntligen där.

20110812-094344.jpg

Jag passade på att ta mig från stationen och försökte hitta min väg ut mot en skylt med destinationens namn på att fotografera. Den enda jag hittade var en skylt som satt direkt på själva byggnaden på grund av de omfattande renoveringar de höll på med så därför ser ni på bilden nedan deras järnvägsstation.

20110812-094619.jpg

Jag tittade mig omkring och fick genast syn på en vy som jag kände igen borta i horisonten. Jag såg en dokumentär för några år sedan om att man höll på att bygga en gigantisk kulturstad uppe bland bergen i Spanien – och mycket riktigt så var det den jag såg i horisonten. Klicka på länken för att läsa mer: http://en.wikipedia.org/wiki/City_of_Culture_of_Galicia

20110812-100747.jpg

Jag plockade fram kartan vi förberett oss med, gick bra att följa den ända in till ”gamla staden” där jag tappade bort mig i alla snäva gränder. Då hotellet låg tvärs över staden sett från järnvägsstationen blev del en hel del promenerande innan jag slutligen kom fram. Den förmiddagen gick i väldigt stor utsträckning ut på att läsa gatnamn från de olika fasaderna.

20110813-082535.jpg

När jag så småningom hittade var på kartan jag befann mig insåg jag att jag faktiskt var väldigt nära katedralen. Så enbart 5 minuters promenad senare stod jag på Obrigado-torget tillsammans med en massa andra pilgrimer som var väldigt glada att också ha nått målet. Jag spelade in en kort film från när jag kom fram som går att se här:

Jag såg till att sedan fixa med in-checkningen på hotellet såväl som att komma ikapp med min e-post innan jag fick besked av Patrik att han var på ingående. Vi sammanstrålade på det stora torget och passade sedan på att besöka katedralen lite innan det var dags att runda av kvällen med en god middag såväl som en fruktansvärt god Sangria som avrundning på kvällen.

20110813-082646.jpg

Dagen därpå var det dags att unna sig att ta en ordentlig sovmorgon innan det var dags att gå till pilgrimsmässan som vi skulle delta på. Mässan var ganska lik en nattvardsmässa hemma i Sverige om än på fyra olika språk såväl som att det var en lite striktare katolsk stämning som rådde inne i katedralen. Det som skiljde sig mest mot hur vi gör i lutherska kyrkor var avslutningen där prästerna ser till att få ett stort objekt i gungning som i sig sprider ut rökelse. Vad jag förstått så använder katolska kyrkor rökelsen för att den symboliserar människornas kontakt med Gud (sker genom röken) och det var hur som helst kul att se. Jag tog också en video på detta som att finns att se på följande länk:

Efter mässan passade vi på att ta en lång tur genom katedralen såväl som att besöka museet där man får se mycket av historien beskriven såväl som objekt som varit viktiga för kyrkan m.m. Det fanns en hel del då denna plats räknas som 3:e viktigast för kristna efter kyrkan i Rom och Jerusalem.

Efter besöket åkte vi med ett turisttåg som gick runt hela staden för att vi på ett snabbt sätt skulle hinna med att se så mycket som möjligt av staden innan mörkret väl lade sig.

20110813-082738.jpg

Padrón

Vaknade i morse upp i en sömndrucken by. Caldas de Reis har bara 10.000 inneånare jämfört med de 70.000 innevånare som Pontevedra (där vi övernattade igår). Trots sin storlek har byn flera spa-anläggningar och det är tack vare att byn har sina varma källor som använts sedan romartiden. Naturligt finns det vatten i källorna som är ca 40 grader varmt. Jag prövade en av dessa källor mitt i staden (se bilden) och det var verkligen varmt! Med tiden kom även lokala bybor förbi och passade på att tvätta händer eller fötter på väg till sina arbeten.

20110810-050124.jpg

20110810-050203.jpg

20110810-050235.jpg

Så hoppade jag på bussen norrut och hade tänkt till i förväg – jag hade cachat kartan i min iPad natten innan så att jag kunde följa med ungefär var jag befann mig efter hur kartbilden överrensstämde med verkligheten.

20110810-050524.jpg

Anlände så slutligen busstationen i Padron och insåg att det skulle bli en promenad genom staden för att nå hotellet. 40 minuter senare checkade jag in på hotellet där vi ska bo inatt som låg precis bredvid Padróns tågstation. Tänkte försöka ta tåget till Santiago i morgon då jag alltid gillat att åka tåg! Det är dessutom en tågresa på blyga 25 minuter.

20110810-050758.jpg

Till sist satte jag mig på ett café i närheten av hotellet för att vänta in Patrik. Utanför satt ägarna till hotellet och restaurangen och de hade rätt så livliga diskussioner om det mesta. En pojke i 14-årsåldern anslöt också efter ett tag som verkade höra till familjen på något sätt och när det bara var han kvar så kom han fram och satte sig vid mitt bord. Jag förstod på honom och vad han sa att han haft en rätt så stökig uppväxt, att de flyttat runt väldigt mycket, att han gillade rap-musik såväl som att pierca-sig. Tyvärr så pratade han (som vanligt) ingen engelska och jag förstod bara bråkdelar av hans snabba spanska – efter ett tag började han dock fråga en hel del frågor om mig såväl som om min telefon… Han hade givetvis fått syn på den när jag hade svarat på ett SMS från Patrik. Kände gradvis i ryggmärgen att något inte var riktigt rätt, varken med själva samtalet eller med hans beteende. Jag sa helt enkelt att det var dags att gå till min kompis och sedan lämnade jag honom. Han frågade också om jag hade €2 till övers… Då jag faktiskt hade det i fickan så såg jag till att han fick det och sedan lämnade jag bordet. Konstigt nog var det enda gången under hela resan som jag känt någon typ av obehagskänsla. Konstigt det där med intuitionen och hur den ibland ser till att man gör vissa val med ”maggropskänslan”.

I morgon är det hur som helst dags att nå det riktiga slutmålet – ”Santiago de Compostella”. Vi stannar två nätter där för att hinna med att se staden på fredagen såväl som pilgrimsmässan vi ska delta på (också på Fredag). Lördag vänder vi tillbaka mot Portugal och sedan mot Sverige tidigt på söndag morgon.

Caldes de Reis

Jag sover nästan, är alldeles varm i ryggen, jag hör ett svagt ljud av människor, kyrkklockor och porlande vatten i bakgrunden. Jag dåsar nästan till, men kommer på mig att det är dags att vända på mig för att inte bränna mig. Jag tänkte i dagens inlägg börja med det som hittills varit mest fantastiskt under hela resan – kvällens hotell som med sina lummiga trädgårdar av olivträd blandat gammalt med nytt, pooler, spa och bungalows och alltihop ramas dessutom in av att norra Spanien visar sitt allra bästa väder. Här ligger jag och myser och behöver inte tänka på något annat i hela världen – det känns helt underbart!

Morgonen börjar dock i Pontevedra där vi gjorde uppehåll i går. Efter frukosten satte Patrik iväg på dagens sträcka medan jag passade på att besöka ett av de mest historiska landmärkena under hela resan – Pilgrimstorget där pilgrimskyrkan ”Santuario de Pelagrina” står i all sin prakt. Väl inne i kyrkan passade jag på knäböja vid en ledig bänk och stanna upp för reflektion – blev en fin och meditativ stund i kyrkan.

20110809-080648.jpg

20110809-080712.jpg

20110809-080735.jpg

20110809-080758.jpg

Efter kyrkan promenerade jag mot hotellet passerandes genom centrum och ett antal parker.

Efter ut checkning blev det så dags att checka ut och sedan ta sig till fots mot busstationen som låg på andra sidan staden. Fick syn på stans järnvägsstation och sedan fick jag en glimt av busstationen. Tog mig fram till ett välfyllt biljettkontor som mer liknade Vietnam än Spanien och frågar vänligt kvinnan bakom disken: ”Habla Ingles?”. Precis som samtliga tidigare tillfällen (förutom på hotellen) svarade hon ”No”. Dvs hon pratade inte Engelska och jag skulle nu behöva ta hela dialogen på Spanska. Någon minut senare har jag köpt biljetten och inser att det är dryga två timmar till bussen ska avgå. Jag passar då på att beställa en cappuchino på ett lokalt café i närheten – och döm av min förvåning hur den serverades 🙂

20110809-080930.jpg

När bussen så körde in på perrong 24 gjorde jag klart med busschauffören om det var rätt buss såväl som om det var en station eller en hållplats jag skulle stanna vid – givetvis var det en hållplats, vilket innebar att jag själv var tvungen att ge signal om att stanna. Jag gjorde sedan en snabb estimering över hur lång tid turen borde ta såväl som att korsrefererade resan med kartan från min guidebok.

På vägen ut ur Pontevedra blev det totalt stopp i trafiken, det visade sig vara ett hundratal Japanska pilgrimmer som fått poliseskort genom hela staden och nu blockerade de alla vägar som ledde ut ur staden och varken passagerarna eller bilarna omkring var nöjda med ett totalstopp på 10 minuter i trafiken. På bilderna ser man de komma gående samtidigt över hela bron såväl som att de sedan passerar precis framför vår buss.

20110809-081022.jpg

20110809-081039.jpg

Resan fortsatte så och ju närmre tiden led började jag misstänka att det snart var dags att kliva av. Tack och lov hade busschauffören sagt innan att när vi kommer till en motorvägsavfart så är det nära. Jag gick fram till honom och kollade om det var nästa hållplats – vilket det visade sig vara. Inom kort så befann jag mig bredvid hållplatsen och fick fråga mig fram än en gång för att kunna lokalisera mig. Inom kort stod jag inne vid hotellet. Jag han precis ta en tur förbi den lokala affären och besöka byns kyrka (som dock var stängd) innan Patrik kom och vi passade sedan på att sola och bada resten av eftermiddagen.

20110809-081215.jpg

20110809-081231.jpg

20110809-081334.jpg

Nu är det dags att gå och käka (Jo, jag vet – i Spanien äter man väldigt sent).