Äntligen framme!

Kl 11:05 satte jag mig på snabbtåget och påbörjade den sista del-etappen på väg mot Santiago de Compostela. Det tog totalt 19 minuter och resan kostade €2,6. Vi åkte mest genom skog och åkermark, men så några minuter innan vi anlände stationen började man plötsligt se fler hus såväl som större vägar och allt det där som hör en liten större stad till. Tåget bromsade så till, dörrarna öppnades och jag var framme. Inte direkt till fots, men dock var jag äntligen där.

20110812-094344.jpg

Jag passade på att ta mig från stationen och försökte hitta min väg ut mot en skylt med destinationens namn på att fotografera. Den enda jag hittade var en skylt som satt direkt på själva byggnaden på grund av de omfattande renoveringar de höll på med så därför ser ni på bilden nedan deras järnvägsstation.

20110812-094619.jpg

Jag tittade mig omkring och fick genast syn på en vy som jag kände igen borta i horisonten. Jag såg en dokumentär för några år sedan om att man höll på att bygga en gigantisk kulturstad uppe bland bergen i Spanien – och mycket riktigt så var det den jag såg i horisonten. Klicka på länken för att läsa mer: http://en.wikipedia.org/wiki/City_of_Culture_of_Galicia

20110812-100747.jpg

Jag plockade fram kartan vi förberett oss med, gick bra att följa den ända in till ”gamla staden” där jag tappade bort mig i alla snäva gränder. Då hotellet låg tvärs över staden sett från järnvägsstationen blev del en hel del promenerande innan jag slutligen kom fram. Den förmiddagen gick i väldigt stor utsträckning ut på att läsa gatnamn från de olika fasaderna.

20110813-082535.jpg

När jag så småningom hittade var på kartan jag befann mig insåg jag att jag faktiskt var väldigt nära katedralen. Så enbart 5 minuters promenad senare stod jag på Obrigado-torget tillsammans med en massa andra pilgrimer som var väldigt glada att också ha nått målet. Jag spelade in en kort film från när jag kom fram som går att se här:

Jag såg till att sedan fixa med in-checkningen på hotellet såväl som att komma ikapp med min e-post innan jag fick besked av Patrik att han var på ingående. Vi sammanstrålade på det stora torget och passade sedan på att besöka katedralen lite innan det var dags att runda av kvällen med en god middag såväl som en fruktansvärt god Sangria som avrundning på kvällen.

20110813-082646.jpg

Dagen därpå var det dags att unna sig att ta en ordentlig sovmorgon innan det var dags att gå till pilgrimsmässan som vi skulle delta på. Mässan var ganska lik en nattvardsmässa hemma i Sverige om än på fyra olika språk såväl som att det var en lite striktare katolsk stämning som rådde inne i katedralen. Det som skiljde sig mest mot hur vi gör i lutherska kyrkor var avslutningen där prästerna ser till att få ett stort objekt i gungning som i sig sprider ut rökelse. Vad jag förstått så använder katolska kyrkor rökelsen för att den symboliserar människornas kontakt med Gud (sker genom röken) och det var hur som helst kul att se. Jag tog också en video på detta som att finns att se på följande länk:

Efter mässan passade vi på att ta en lång tur genom katedralen såväl som att besöka museet där man får se mycket av historien beskriven såväl som objekt som varit viktiga för kyrkan m.m. Det fanns en hel del då denna plats räknas som 3:e viktigast för kristna efter kyrkan i Rom och Jerusalem.

Efter besöket åkte vi med ett turisttåg som gick runt hela staden för att vi på ett snabbt sätt skulle hinna med att se så mycket som möjligt av staden innan mörkret väl lade sig.

20110813-082738.jpg

Padrón

Vaknade i morse upp i en sömndrucken by. Caldas de Reis har bara 10.000 inneånare jämfört med de 70.000 innevånare som Pontevedra (där vi övernattade igår). Trots sin storlek har byn flera spa-anläggningar och det är tack vare att byn har sina varma källor som använts sedan romartiden. Naturligt finns det vatten i källorna som är ca 40 grader varmt. Jag prövade en av dessa källor mitt i staden (se bilden) och det var verkligen varmt! Med tiden kom även lokala bybor förbi och passade på att tvätta händer eller fötter på väg till sina arbeten.

20110810-050124.jpg

20110810-050203.jpg

20110810-050235.jpg

Så hoppade jag på bussen norrut och hade tänkt till i förväg – jag hade cachat kartan i min iPad natten innan så att jag kunde följa med ungefär var jag befann mig efter hur kartbilden överrensstämde med verkligheten.

20110810-050524.jpg

Anlände så slutligen busstationen i Padron och insåg att det skulle bli en promenad genom staden för att nå hotellet. 40 minuter senare checkade jag in på hotellet där vi ska bo inatt som låg precis bredvid Padróns tågstation. Tänkte försöka ta tåget till Santiago i morgon då jag alltid gillat att åka tåg! Det är dessutom en tågresa på blyga 25 minuter.

20110810-050758.jpg

Till sist satte jag mig på ett café i närheten av hotellet för att vänta in Patrik. Utanför satt ägarna till hotellet och restaurangen och de hade rätt så livliga diskussioner om det mesta. En pojke i 14-årsåldern anslöt också efter ett tag som verkade höra till familjen på något sätt och när det bara var han kvar så kom han fram och satte sig vid mitt bord. Jag förstod på honom och vad han sa att han haft en rätt så stökig uppväxt, att de flyttat runt väldigt mycket, att han gillade rap-musik såväl som att pierca-sig. Tyvärr så pratade han (som vanligt) ingen engelska och jag förstod bara bråkdelar av hans snabba spanska – efter ett tag började han dock fråga en hel del frågor om mig såväl som om min telefon… Han hade givetvis fått syn på den när jag hade svarat på ett SMS från Patrik. Kände gradvis i ryggmärgen att något inte var riktigt rätt, varken med själva samtalet eller med hans beteende. Jag sa helt enkelt att det var dags att gå till min kompis och sedan lämnade jag honom. Han frågade också om jag hade €2 till övers… Då jag faktiskt hade det i fickan så såg jag till att han fick det och sedan lämnade jag bordet. Konstigt nog var det enda gången under hela resan som jag känt någon typ av obehagskänsla. Konstigt det där med intuitionen och hur den ibland ser till att man gör vissa val med ”maggropskänslan”.

I morgon är det hur som helst dags att nå det riktiga slutmålet – ”Santiago de Compostella”. Vi stannar två nätter där för att hinna med att se staden på fredagen såväl som pilgrimsmässan vi ska delta på (också på Fredag). Lördag vänder vi tillbaka mot Portugal och sedan mot Sverige tidigt på söndag morgon.

Caldes de Reis

Jag sover nästan, är alldeles varm i ryggen, jag hör ett svagt ljud av människor, kyrkklockor och porlande vatten i bakgrunden. Jag dåsar nästan till, men kommer på mig att det är dags att vända på mig för att inte bränna mig. Jag tänkte i dagens inlägg börja med det som hittills varit mest fantastiskt under hela resan – kvällens hotell som med sina lummiga trädgårdar av olivträd blandat gammalt med nytt, pooler, spa och bungalows och alltihop ramas dessutom in av att norra Spanien visar sitt allra bästa väder. Här ligger jag och myser och behöver inte tänka på något annat i hela världen – det känns helt underbart!

Morgonen börjar dock i Pontevedra där vi gjorde uppehåll i går. Efter frukosten satte Patrik iväg på dagens sträcka medan jag passade på att besöka ett av de mest historiska landmärkena under hela resan – Pilgrimstorget där pilgrimskyrkan ”Santuario de Pelagrina” står i all sin prakt. Väl inne i kyrkan passade jag på knäböja vid en ledig bänk och stanna upp för reflektion – blev en fin och meditativ stund i kyrkan.

20110809-080648.jpg

20110809-080712.jpg

20110809-080735.jpg

20110809-080758.jpg

Efter kyrkan promenerade jag mot hotellet passerandes genom centrum och ett antal parker.

Efter ut checkning blev det så dags att checka ut och sedan ta sig till fots mot busstationen som låg på andra sidan staden. Fick syn på stans järnvägsstation och sedan fick jag en glimt av busstationen. Tog mig fram till ett välfyllt biljettkontor som mer liknade Vietnam än Spanien och frågar vänligt kvinnan bakom disken: ”Habla Ingles?”. Precis som samtliga tidigare tillfällen (förutom på hotellen) svarade hon ”No”. Dvs hon pratade inte Engelska och jag skulle nu behöva ta hela dialogen på Spanska. Någon minut senare har jag köpt biljetten och inser att det är dryga två timmar till bussen ska avgå. Jag passar då på att beställa en cappuchino på ett lokalt café i närheten – och döm av min förvåning hur den serverades 🙂

20110809-080930.jpg

När bussen så körde in på perrong 24 gjorde jag klart med busschauffören om det var rätt buss såväl som om det var en station eller en hållplats jag skulle stanna vid – givetvis var det en hållplats, vilket innebar att jag själv var tvungen att ge signal om att stanna. Jag gjorde sedan en snabb estimering över hur lång tid turen borde ta såväl som att korsrefererade resan med kartan från min guidebok.

På vägen ut ur Pontevedra blev det totalt stopp i trafiken, det visade sig vara ett hundratal Japanska pilgrimmer som fått poliseskort genom hela staden och nu blockerade de alla vägar som ledde ut ur staden och varken passagerarna eller bilarna omkring var nöjda med ett totalstopp på 10 minuter i trafiken. På bilderna ser man de komma gående samtidigt över hela bron såväl som att de sedan passerar precis framför vår buss.

20110809-081022.jpg

20110809-081039.jpg

Resan fortsatte så och ju närmre tiden led började jag misstänka att det snart var dags att kliva av. Tack och lov hade busschauffören sagt innan att när vi kommer till en motorvägsavfart så är det nära. Jag gick fram till honom och kollade om det var nästa hållplats – vilket det visade sig vara. Inom kort så befann jag mig bredvid hållplatsen och fick fråga mig fram än en gång för att kunna lokalisera mig. Inom kort stod jag inne vid hotellet. Jag han precis ta en tur förbi den lokala affären och besöka byns kyrka (som dock var stängd) innan Patrik kom och vi passade sedan på att sola och bada resten av eftermiddagen.

20110809-081215.jpg

20110809-081231.jpg

20110809-081334.jpg

Nu är det dags att gå och käka (Jo, jag vet – i Spanien äter man väldigt sent).

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag skrev ju igår om min irritation och hur irriterad jag var under sista del-etappen igår och det var nog för att jag innerst inne kände på mig att min kropp gjorde motstånd mot att fortsätta och med kroppen handlade det i det här fallet om mina fötter. Eller kanske snarast min vänsterfot som är den som värst drabbats av skavsår. Efter middagen igår så gick jag upp på rummet för att lägga om mina skavsår, i samband med det så insåg jag att jag nog faktiskt aldrig skulle kunna nå Santiago de Compostela till fots med de förutsättningar mina fötter givit mig. Det tog lång tid innan jag lyckades somna den kvällen, mycket tack vare att man givetvis känner sig besviken på sig själv och sin egen prestation såväl som det faktum att jag nu lämnar Patrik att ta sig själv till fots efter leden.

Jag hade givetvis själv helst velat slutföra Vandringen, men då jag inte kan det så har jag tagit beslutet att ändå följa den planerade vägen som är kvar, till Pontevedra, Caldas de Reis, Padrón och slutligen Santiago de Compostela. Väl framme i städerna kommer jag att återse Patrik som fortsätter själv via Pilgrimsleden till våra planerade övernattningar. Sedan hade vi ändå planerat en tvådagars vistelse i Santiago såväl som att ta bussen tillbaka till Porto för flyg hem till Sverige via Lissabon.

Just nu sitter jag i Pontevedra dit jag tagit mig för egen maskin och enbart genom att kommunicera med min skolspanska. Dagen började med att vi åt gemensam frukost innan det var dags för Patriks avfärd. Vi besökte det lokala Apoteket för lite kompletterande inköp. Efter det vände vi åter mot hotellet och jag tog avsked av Patrik som satte fart mot Pontevedra. Jag gick upp på mitt rum och packade ihop min väska – för oavsett om jag inte vandrar leden så ska ju väskan på ett antal kilon med hela vägen. Jag vandrade själv ner i staden och uppsökte banken såväl som en lokal matbutik för att förse mig med mer vatten såväl som att fråga efter vägen mot busstationen eller iaf. till närmaste taxi.

Jag fick beskrivet för mig hur jag skulle ta mig ner till busshållplatsen, men när jag hittade den så fanns inga tider för avgångar angivna. Jag såg mig omkring och fick syn på en skylt märkt ”Taxis” på andra sidan vägen och såg till att ta mig dit. Problemet var bara att bredvid stolpen hängde det bara en telefon man kunde använda för att beställa en Taxi – vad skulle jag då göra?

Tur nog kom en taxi precis åkande, jag viftade in honom och frågade sedan om pris för att köra mig till Pontevedra. Under de 20 minuterna av bilturen frågade han mycket och vi pratade en hel del på spanska. Tack och lov för det lexikon jag hade med mig i min iPhone, det blev väl utnyttjat när jag ville beskriva eller fråga något. Vi han med att prata om var jag kom från, vad jag arbetade med, om det var stor skillnad mellan temperatur under vinter och sommar i Sverige etc. Inom kort körde han in i Pontevedra och släppte av mig vid hotellet.

Så snart jag stängt taxibilens dörr insåg jag att likväl som den planerade resan hade tagit slut hade en ny resa börjat för mig och det känns både spännande och utmanande att fortsätta själv – även om jag givetvis helst hade följt med Patrik efter leden.

Man kan väl i all enkelhet konstatera att det inte alltid blir riktigt som man tänkt sig här i livet – men att det likväl kan vara en möjlighet eller ett tillfälle att få upptäcka nya sidor hos sig själv, såväl som sina styrkor och svagheter. Jag ska i alla fall ta vara på tillfället och jag tror att det är det som min Pilgrimsvandring främst kommer handla om och det jag kommer att bära med mig.

Skavsår och Irritation

På Söndag morgon behövde jag ta hand om ett skavsår som uppstått under den första etappen, men jag noterade också ett par till som var på tillväxt. Jag åtgärdade det jag kunde och sedan lämnade vi Porino mot bergen och mot Arcade för nästa övernattning.

Det var bitvis väldigt brant att gå både uppåt såväl som neråt och jag kände också värken i fötterna. Denna etapp var mer psykiskt utmanande då vi hade två berg vi skulle över.

Det gick bra att följa leden fram till strax innan byn Mos där vi skulle passera förbi en stor motorväg. Plötsligt var skyltningen borta och vi famlade i blindo… Så småningom mötte vi en förbipasserande kvinna som med spanska och teckenspråk iaf kunde gestikulera i vilken riktning vi skulle gå. Vi gick i riktningen men kunde fortfarande inte se några tecken att vi faktiskt var på spåret, så efter ca 10 minuter kommer det en man förbipasserande som jag frågar och han pekar lika glatt som kvinnan. Blott 100m från det mannen pekade var vi så på spåret igen.

Innan Mos passerade vi även Magdalena Magdalena som satt i den gassande solen:

20110807-074709.jpg

Här näst kom vi ganska snart in i byn Mos där vi passade på att beställa en ”Coca-Cola frió” mitt sätt iaf att säga att jag ville ha en kall Coca-Cola – och det fick vi!

20110807-075043.jpg

20110807-075125.jpg

Efter Mos bar det bara uppåt över det första berget ”Monte de Cornedo”, en slitsam stigning. När vi var uppe på toppen kunde man se en massa skog som såg ut och luktade som granskog, vem vet det kanske var just granskog 🙂

20110807-075443.jpg

När vi kommit en bit neråt så kunde vi för första gången se ner i den dal vi skulle passera såväl som nästa berg vi skulle passera, jag tror det var här som jag började att bli irriterad (på mig själv) för att det var så pass långt kvar och med fötter som redan värkte en hel del.

20110807-075833.jpg

20110807-075920.jpg

Efter ett bra antal kilometrar senare var vi så nere i staden Redondela, här var min irritation som störst och vi satte oss ner på ett café mitt i staden för att se vad den sista del-etappen hade att bjuda på.

20110807-080326.jpg

Efter ett kort uppehåll med ytterligare en ”Coca-Cola Frió” satte vi så av ut ur staden och upp över berget ”Alto de Lomba”. Tur nog var denna bestigning ungefär hälften så hög och det var bara drygt 6 km kvar till övernattningen. En bit upp på berget blev vi tvungna att stanna för ett övergångsställe, vände oss upp och fick syn på en rätt fin utsikt över bukten och ”Vigo suspension Bridge”.

20110807-080809.jpg

Vi nådde så toppen och satte så fart mot Arcade och nästan nere möttes vi både av en fin utsikt såväl som många stenar – jag antar att många bördor släppts just här – tre enorma stenpelare bredde ut sig längs vägkanten.

20110807-081047.jpg

Nu var det bara kvar att ta sig fram till staden och till hotellet. Min sista irritation blev över att vi gick lite fel – dock så gick vi in och frågade efter vägen på en restaurang. Äntligen tornade sig då Hotel Isape upp på horisonten. Jag var så slut i fötterna att jag bara sjönk ihop i soffan vid incheckningsdisken. Patrik fick sköta incheckningen åt oss.

Så snart jag hade kommit upp på rummet så kontrollerade jag att rummet hade internet som fungerade och sedan var det dags att krypa ner i ett varmt bad – kändes fantastiskt lyxigt efter en lång promenad. Nu efter några timmars vila är det dags att gå ner och äta middag följt av mer vila på rummet.

Morgondagens sträcka är bara 1,1 km lång så jag hoppas att mycket vila och lite omhändertagande av fötterna ska göra att jag åtminstone känner mig lite mindre irriterad då.

Porino

Idag började den ”riktiga” resan, det vill säga vandringen till fots mellan Tui och Santiago de Compostela. Morgonen började verkligen inte bra… Så fort man slog upp ögonen så var det hällregn utanför… Det gjorde också att vi avvaktade i det längsta med att börja gå för att försöka vänta ut regnet. Efter frukosten upptäckte jag att det var bättre väder ute och det kan du också se på videon nedanför:

Väl kl 12 hade det så slutat att regna, vi checkade ut från hotellet och sedan var det bara att försöka hitta ut ur Tui, regnskydden var redan påsatta på ryggsäckarna bara ”utifall att”… Vi vandrade sedan 1,7 mil till en Liten by som heter Porino. Under den första vandringen stötte vi på en hel del vinrankor såväl som skog, porlande bäckar och ett jäkla långt industriområde. Området beskrevs som själlöst av vår guidebok och det kan jag verkligen hålla med om.

Vi stannade bland annat till vid feberns bro där ett monument är rest över San Telmo som avled av feber på sin pilgrimsvandring.

20110807-055552.jpg

Dessutom kan ni se på bilderna att det är många stenar placerade på de stora vägmarkörerna, dessa har en speciell innebörd:

”Många väljer en sten där hemma någonstans. En sten som symboliserar någon börda som man bär på, en inre börda. Stor eller liten sten, det bestämmer man själv, beror på storleken på bördan. Den bär man i ryggsäcken varje dag. Mankänner varje steg bördan, det som hämmar en i livet, som man självmant bär på. Under pilgrimsvandringen får man tid att tänka över sitt liv och se vad denna börda står för. Sedan vid ett visst tillfälle är det dags att lägga ifrån sig stenen – om du är redo att göra dig av med bördan”

20110807-065512.jpg

Vi har dock inte med oss några egna stenar, men man kan se att en hel del bördor har släppts under årens gång (se nästkommande inlägg).

Vi närmade oss sedan Tui och efter att ha vandrat flera kilometer genom ett själlöst landskap av industrier nådde vi så innerstan av Porino.

20110807-065853.jpg

Sedan blev det incheckning på det lokala hotellet följt av en rundvandring i Porino med lite skönt barhäng på gatorna följt av en rejäl bit kött på en lokal restaurang.

I morgon är vandringen totalt på 2,1 mil varav två berg på 235/153 meter också ska övervinnas.

Tui

Fredagen startade i rask takt med en stadig frukost och sedan gjorde vi inköp av biljetter online för den buss som skulle ta oss från Porto till Tui. Vi satte fart mot tunnelbanan tillbaka till flygplatsen där bussen skulle avgå från.

20110806-100530.jpg

Dock så bokade vi på en spansk sida och då Portugal ligger en timma efter Spanien i tidszon så innebar det att vi kom fram till bussen precis efter att den avgått… Det tog oss dock ett tag att inse vårt misstag…. Och vi satte oss ner utanför flygplatsen för att evakuera våra alternativ.

20110806-100806.jpg

Vi insåg rätt snart att vi antingen borde ta en Taxi eller så vänta på nästa buss. Då denna buss skulle gå till Vigo skulle vi sedan behöva ta oss tillbaka med en annan buss till Tui vilket skulle göra att vi inte skulle vara framme för än kring 21-22 på kvällen – valet var enkelt, vi köpslog snappt med en taxi och ett par minuter senare rusade vi fram i rasslande fart mot den spanska gränsen och Tui.

20110806-100943.jpg

Väl framme bara någon timma senare checkade vi in och passade sedan på att utnyttja den tid vi faktiskt köpt oss, vi hann med att gå och ta en ordentlig titt på staden och tog oss sakta upp mot den smått gigantiska katedralen. På vägen dit fann vi också de pilgrimsmarkeringar som vi ska följa resten av vägen.

20110806-101437.jpg

20110806-101519.jpg

20110806-101726.jpg

20110806-102818.jpg

20110806-102922.jpg

20110806-103216.jpg

I katedralen passade vi på att hämta ut våra pilgrimspass, i dessa ska vi samla minst två stycken stämplar från lokala kyrkor och instutioner varje dag. Första stämpeln fick vi av en munk inne i katedralen.

20110806-103016.jpg

På en lokal butik fick jag chansen att utöva lite skolspanska då jag hamnade i ett samtal med en affärsman som inte kunde ett ord Engelska. Han nämnde att det aldrig brukar bli kallare i Tui än 0 grader – det var kul att se hans ansiktsmin när jag sa att vi kunde ha ner mot -46 🙂

Sedan bar det tillbaka till hotellet där vi fick chansen att slappa i poolen innan det var dags för en god bit mat på stan.

När vi gick tillbaka hem åt hade det redan mörknat och klockan började bli mycket.

20110806-103648.jpg

Under lördagen ska vi avverka den första riktiga sträckan till fots, en promenad på ca 1,5 mil till staden Porrino.

Porto

Jag har precis käkat frukost på Hotell Fenix i Porto – vilket för övrigt varit ett väldigt bra och välordnat hotell.

Igår reste vi tidigt som satan från Arlanda (flyget gick 06:45) med riktning mot Barcelona. Väl framme så passade vi på att luncha och sedan checka in på nästa flight mot Porto. När vi checkade in automatincheckningen verkade inte resan vara i sin ordning… Vi fick upp den på skärmen, men vi kunde inte skriva ut boardingkort etc. Vi beslutade oss så för att ta hjälp av en person på flygplatsen och efter ett tag blev vi lotsade till rätt incheckningsdisk. Den som tog emot oss var snabb och trevlig och inom kort satt vi på planet mot Porto.

Väl framme letade vi oss fram mot tunnelbanan ute vid flygplatsen, vi hade dock inte förberett oss på att det enbart gick att köpa biljetter till tunnelbanan med mynt… Vi gick tillbaka till flygplatsen och såg till att helt enkelt köpa våra biljetter där istället.

Jag och Patrik hade räknat ut vilket stopp vi skulle stanna på och såg till att hoppa av på rätt station… Dock så visade det sig att vi inte var riktigt rätt – efter en del promenerande och diskussion med ett par poliser vid nedanstående plats så hittade vi en Turistbyrå som visade att vi skulle ha hoppat av tre hållplatser tidigare.

Sagt och gjort vände vi åter mot tunnelbanan och såg den här gången till att hoppa av vid rätt stopp – Casa de la Musica. Vi orenterade oss bättre här och hittade så småningom till hotellet.

20110805-103840.jpg

På kvällen passade vi på att komplettera en del saker på de lokala affärerna såväl som att gå runt lite i den lokala omgivningen samt äta en god bit mat – givetvis portugisiskt!

Gårdagen avslutades sedan med en sväng till baren – inte så dumt att kunna köpa en öl för 15 spänn 🙂

20110805-103853.jpg

Nu ska vi se till att ordna med bussbiletterna till Vigo för att sedan kunna ta oss vidare mot Tui där vandringen utgår från i morgon.

På väg till Spanien

Så sitter jag då på Arlanda, har precis ätit en god bit mat på ”New Orleans Bistro Bar” och jag ska om en stund dra mig tillbaka till boendet på Rest And Fly vilket för övrigt verkar vara en riktigt bra boendeform på Arlanda!

Jag är på väg till Portugal, eller rättare sagt Spanien. Jag och en polare från universitetstiden (Patrik) ska ta oss till till Portugal (Porto) i morgon, där blir vi kvar till dagen därpå. Under fredagen blir det att försöka ta oss upp mot Tui i Spanien (Galicien) var i från vi ska följa den gamla Pilgrimsleden till fots, tills vi når Santiago de Compostela. Sedan blir det färd tillbaka till Porto och sedan tillbaka till Sverige via Lissabon.

Det kommer bli ett par mil till fots med en 8-9 kilo på ryggen, jag ska försöka se till att hålla bloggen ”up to date” med vår progress såväl som bilder från vandringen vart det lider och i den mån det finns WLAN… iPad:en ligger i vart fall med i väskan…

Imorgon börjar resan med att vi tar oss till Barcelona och sedan vidare till Porto för övernattning.